(Anledningen till att mina inlägg är bildlösa är att bloggplatsen rent av är utvecklingsstört.)

Idag var okej. Jag vill inte tänka imorgon, bara göra.

Man är ju olika typer. En del är tänk först och gör sen, och en del är gör först och tänk sen.

Jag är mer av typen tänk först, tänk först, tänk först, tänk först, tänk först och gör kanske sen.

Min typ suger, jag ska försöka få lite ändring på det där imorgon. Att komma ihåg att inte tänka, japp!

Godnatt och sov gott.

Hoppas på en betydligt bättre dag idag än igår, och jag vet att den här dagen kommer bli bättre. För sämre dag än vad jag hade igår kan man nog inte ha. Jag ska iallafall ut och göra något idag och förhoppningsvis slippa alla onödiga tankar. Hoppas att jag sprudlar ut i socialitet och pratar och skrattar med alla.

Eller, som om det skulle hända. Dream on.

Jag måste försöka stå på mig! Försöka klara mig själv, annars kommer aldrig det här att gå. Blä på mig, blä på livet.

Ha en jättebra dag, och snälla tänk inte över massa saker, bara gör som du känner just för stunden. Gör inte såna misstag som jag gör.

Jag är som ett spel som har hängt sig, eller en lampa som ha gått sönder, jag kan inte fixa mig själv. Jag är bara helt borta. Jag är på spänn hela tiden och analyserar allt som händer och tänker på det jätte jätte jättelänge. När jag tänk färdigt kommer jag inte fram till en bra lösning eller ett bra svar på varför han eller hon sa så, vad jag ska säga eller hur jag ska göra eller vad som kommer hända om jag gör på ett visst sätt och hur andra kommer reagera. Jag är som en scanner som alltid i slutändan blinkar "ERROR". Precis som alla andras också skulle göra om dom gjorde som jag, för det finns ingen människa som kan tänka så eller göra så. Det går inte, för man blir galen. 

Jag vill bara var avslappnad och känna att jag inte behöver planera allt jag ska säga eller tänka för att det ska passa sig så bra till andra som möjligt. Jag vill känna att jag lika gärna kan gå naken genom skolan utan att röra en min, helt enkelt inte bry mig vad folk säger. Bara göra som jag vill på riktigt utan att lägga mig i mallen som vissa bygger för att man är "bättre" då. 

Usch jag är trött och arg, min lördag har varit sämst. Godnatt.

Tänk att man kan hata någonting så mycket, så otroligt jobbigt. Jag är kontrollfreak, jag MÅSTE veta vad som händer. Får jag inte det eller om det inte går blir jag förstörd. Jag lät bli det en gång, eller två faktiskt. Sen fick jag reda på att jag hade blivit lurad och sviken. Så jävla surt var det! Folk som ljugit för mig lämnar jag nu inte ensamna utan att veta vad de gör, det gör jag inte. Jag skulle aldrig ljuga för någon,  inte ens om den skulle må bättre då. Jag tycker alla lögnare är idioter, och då ingår vita lögner, och som en del säger " jag ljög inte, jag sa bara inget". Det är väl fan lika mycket lögn för det, för jag frågade, och fick svaret nej. Det är också lögn om jag frågar en sak men man berättar bara en liten del. Tex. Vad gjorde du och hon i helgen? " Nej inte nåt speciellt, vi såg på film bara, och åt kebab". Fast i själva verket.. "Ja vi hånglade och vi har skrivit med varann i flera månader fast det har jag inte sagt, nu är vi på G och jag ska sova där nästa vecka." Ungefär sådär. Jag blir så jävla arg, och ledsen! Och tro inte att jag kommer över det efter en vecka eller två, nej jag var med om det för ett halvår sen och det sitter fortfarande i bakhuvudet och trycker. Och jag är livrädd för det än idag. Det gör mig arg, så otroligt arg. Jag blir sur på heltid, och det är inte ens mitt fel. Jag hatar mig själv som inte kan släppa personer som jag har känt under en längre tid, men det är väl bara att inse att det kommer ALDRIG NÅGONSIN bli likadant igen, aldrig! Försök aldrig att göra någonting bra som ni gjort igen, man blir bara besviken. Jag orkar inte mera nu, jag tror jag går i ide i min garderob istället. Glöm mig.

Det är såna här tankar som får mig att bara vilja bort härifrån, jag kan inte förlåta när sånthär händer.

Just det. Det är inte glömt, det är inte förlåtet.

Jag behöver inte ha hackare som klänger på min rygg, låt mig vara ifred. Jag behöver inte höra om mitt fula utséende, min torra humor, hur dålig jag är på allt och hur många fel jag gör. Eller allt ni kan komma på. Jag ska säga det att ni gör dubbelt så många fel som lägger energi på att säga det till mig. Om ni bara har dåliga saker at säga och tolka av mig så kan ni räkna med att jag fryser ut er. Eller om någon annan har sagt till er att hata mig av någon anledning, vafan? Är ni så svaga att stå upp och inte låta någon annan bestämma över er? Om ni är så arga och hatfulla mot mig då, då är ju det ERT problem för det är NI som är irriterade och arga. Det är inte jag, så varför ska då jag få all skit och få bära allt? Och så vitt jag vet så har jag inte gjort något annat än det rätta, som kanske inte passar sig till alla. Jag ska gå rakt på sak, och berätta..

Jag går inte EN VECKA utan att ha gråtit eller känt mig hemsk. Framför allt ensam. Jag har JÄTTEDÅLIGT självförtroende. Jag tycker det är pest och pina att ens vakna på morgonen, till och med på helger. Nu är det bättre, men i början av terminen hade jag verkligen problem. Och jag är stolt över mig själv som har klarat alla ämnen utan att få underkänt, eftersom jag inte i princip jobbade. Så jag behöver verkligen INTE er som bara hackar och stör. Så LÄGG AV NU.

Det var allt, ha en trevlig dag på er.

Jag har nu börjat räkna dagarna, dagarna tills jag åker iväg. Jag längtar något fruktansvärt, att äntligen åka bort och få se nya människor med ett nytt språk i ett nytt land där allt är främmande. Blått vatten, blå himmel och bara massa färger överallt. Det kommer bli två veckor att släppa allt jag har i huvudet och bara leva, som nyfödd. Jag tänker inte tänka på någonting.

Jag har faktiskt köpt tre böcker. (ppffffftt) Som jag ska försöka läsa. Jag läser aldrig. Aldrig aldrig aldrig läser jag, däremot älskar jag att skriva. De få gånger som jag läst har jag tyckt det varit intressant och läst ut boken på två dagar. Men jag har verkligen aldrig orken att komma igång längre så jag har skitit i det. Det kanske var dumt gjort egentligen, läsa kanske är bra för mig. Men i vilket fall har jag köpt tre böcker som jag har planerat att läsa. Så vi får väl se. 

Det enda jag gör om dagarna är att skriva, eller lyssna på musik. Hur gå det ihop då? Jag vet inte hur det går ihop i huvudet på mig, men om man vill bli låtskrivare så går det jävligt bra ihop. Men för att jobba med musik som jag vill måste man ha mycket annat med sig också, det krävs en hel del självförtroende. Det har jag inget. Kreativitet, och kunskap. Framför allt mod. Jag blir nervös bara jag tänker på allt. Men jag har svårt för att tänka mig något annat att jobba med när jag blir äldre. 

Jag har några val:

1a. Jobba med musik, spelar ingen roll hur. Bara jag får ta del av den.

2a. Jobba med kameran. Filma, fotografera eller vara filmproducent är också ett alternativ. 

3e. Jag vet inte. Kanske något där man får agera själv, som teater. 

Men som sagt, självförtroende och mod. Det som jag saknar. Det är inte lätt ibland, man får försöka så gott man kan. Mer kan man inte göra. 

Hade tänkt skriva mer, men det blir nog lite långt. Så jag avrundar här och sätter mig och spelar "True Colours" på piano istället. Mycket fin låt. För er som inte har lyssnat på texten, gör det. 

Ha det så bra så länge. 

Jag mår bra idag. Jättebra faktiskt. Jag är fortfarande jätteglad över vad jag har gjort idag, jag är stolt över mig själv. Idag gick jag till skolan och jag hade roligt. Jag skrattade jättemycket och njöt av alla roliga stunder. Jag pratade med folk och det var ingen som tittade på mig som om jag var dum i huvet. Och jag var jag. Så otroligt skönt. Tänk att det är det lättaste som finns, men varit så himla svårt. Jag skrattar nästan lite åt mig själv. Älskar livet!

Har kommit hem och tagit kort. Det gick hyfsat, jag hade velat haft mer ljus. Men nu är det vinter och mörkt, då är det vinter och mörkt.

Så, det gjorde jag. Och nu gör jag ingenting.

...............................

Jaa... det var väldigt vad fruktansvärt tråkig jag är nu för tiden. Jag lägger upp ett bättre inlägg när det händer något som är värt att skriva om. Vilket år det nu händer. Välkommen in i min vardag säger jag bara.