Hej på er!

Sitter här hemma och sjunger med lillebror, eller ja, Erik heter han. Känns så konstigt att säga lillebror, för han är inte så liten längre..

Idag har jag varit Lucia för första gången. Det var väldigt varmt och tungt framför allt, men väldigt roligt också. Jag älskar att göra människor glada, det känns så bra att ha en massa léenden omkring sig. 

Tiden rullar på nu och det känns bra, jättebra faktiskt. Jag längtar till julafton och efter all mat. Julmat är det bästa som finns, verkligen den bästa maten i hela världen!

Näej.. nu torrskriver jag bara, sånthär som "ja hej jag heter emilia och idag har jag klappat min katt och sett på film, det var kul". Jag känner mig väldigt ointressant. Jag hade tänkt att det här skulle bli ett videoinlägg med så tänkte tydligen inte bloggplatsen, så det får bli en annan gång, snart.

Som ett avslut på det här inlägget så kan jag berätta att min vecka kommer bestå av långa dagar med väldigt mycket plugg och väldigt många Luciatåg, så nu taggar jag inför onsdag och hopas att det blir bra. Vilket det nog blir, hoppas jag :)

Så hejdå med er!

Jag är inte rädd längre. Eller jo, det är jag. Men jag kommer aldrig att hamna på samma plats i samma sits igen, för att nu vet jag. Jag är nu en nästan helt utblommad blomma som kommer att bli så vacker som det bara går. Och den blomman kommar aldrig att vissna. Min blomma, varje blad en ny förbättrad egenskap. Jag är inte rädd för att falla tillbaka, för det kommer jag aldrig mer att göra. Aldrig igen. Jag har tryckt ut mina gränser, de ligger mycket längre bort. Jag har mer utrymme att springa runt på. Springa runt och bara skrika utan att någon bryr sig, inte jag heller.

Och så blev jag en glasögonorm tillslut, som jag alltid velat. Saken är bara den att jag inte blivit det eftersom jag under en väldigt lång tid hade fått höra vad ful jag hade blivit då. Ful ful ful. Det är fult att vara annorlunda, det är fult att vara unik, det är fult att vara jag. Fult fult fult. Fan heller!? Nu är jag glasögonorm och det ska jag vara upp i era faces! Jag bryr mig inte mer, jag bryr mig inte om andras onödiga åsikter dom har om allt och alla och hela världen. Jag bryr mig inte, för jag har rätt att bestämma över mitt eget liv. Och tänk om mina glasögon var mitt liv? Tänk om mina små bågar med plastrutor var mitt liv? Vilken tur att jag skaffade dom då.

För vad ser ni i mina blå ögon? Vad ser ni när jag går förbi med mina glasögon och något snea armar? Är jag verkligen så annorlunda?

Från vinter och elände till den 24 juni år 2012. Från den 24 juni 2012 till den 5 december år 2012. Snart är det 2013, och jag är en blomma.