Jag sitter hemma och är äckligt förkyld. Mår piss, och igår somnade jag inte förens efter 3 på natten. Idag har jag inte gjort någonting, bara suttit hemma och längtat efter en annan dag. Jag hade tänkt att åka iväg till Robin, men mamma jobbade och pappa vägrade att skjutsa mig. Så jag fick sitta hemma och deppa istället. Linnea saknar jag också! Jag hade tänkt ringa henne idag men kom sen på att hon kommer inte svara, hon är ju inte hemma. Jag behövde någon idag, men det sket sig. Ännu en värdelös dag, och vad ska jag göra på lovet egentligen..

Vad tänker du på när du ser mig? Vad tycker du om mig? Det är frågor som vi alla ställer oss ofta. Visst är man nyfiken, men det vi inte ser är att vi får svaret varje dag. Från dom som älskar oss och står oss nära. Varför glömmer man bort det man har? Varför vill vi bara ha mer? Från och med nu tänker jag inte jaga nya bekräfterlser från andra något mer. Alla behöver bekräftelse, men jag har det redan av min familj, några vänner, min släkt, och andra personer i min omgivning. Jag tänker inte jaga efter det, inte mer. Jag ska bara ge tillbaka till alla som bryr sig om mig! Jag är stark som jag är, jag behöver inget mer! Och att ta hand om dem som älskar en, det vinner man på.

Den här bilden tycker jag är underbar, det påminner om när jag var glad, och hur jävla lång tunga jag har :)

Jag är stel som en pinne och är jättespänd, kan helt enkelt inte ta det lugnt. Går runt med yrsel och är skakis, usch. Jag sover för lite, äter för lite, tar inte hand om mig själv. Jag har helt enkelt glömt bort det i all stress. Jag behöver sova, och det tänker jag göra. Hoppas att jag sover bort hela dagen imorgon så jag slipper vakna i ångest om att jag är helt ensam och har ingenting att göra idag, att jag kommer vara själv hela dagen och fundera på massa onödiga saker som gör mig ledsen. Då är det bättre att inte vara vaken.

Godnatt.

with their pumped up kicks.. lalalalalala. En väldigt bra låt, som får mig på bra humör. Like it very much! Nu är min låt till showen klar, mitt pianospel är klart, mina betyg har jag fått (de mesta) köpt julklappar, färgat håret har jag äntligen. GUUUDRUN vad skönt att inte ha nånting kvar alls! Bara en vecka skola kvar  och sen avslutar jag det med att sjunga inför hela skolan och deras föräldrar. Toppen! Är glad idag :)

Sitter hemma och sjunger, ibland önskar jag att jag hade en hals av honung som en del andra har. Jag vill också vara bra! Eller nej, jag vill vara bäst på det jag är bra på. Hatar att vara medelmåtta, blä. Jag tänker inte vara medelmåtta och jag tänker inte ge mig heller, jag ska nog hitta något som jag är bra på! Eller jag menar bäst på! :) Att bli artist kan jag ju glömma, men musikproducent vore inte fel, eller filmproducent.. Jaja, nu ska jag inte va tråkig.

Om du har brist på låtar så kan jag hjälpa dig lite :)

I won't let you go - James Morrison

Pumped up kicks - Foster the people

Good life - OneRepublic

Breathe me - Sia

Jag har varit i kyrkan och folkets hus idag, var med i luciatåget. VARMT. Men det var det värt, vår lucia var så fin! Ingen svimmade och allt gick bra. Nu är två av tre föreställningar klara, det är en kvar imorgon också som vi ska ha för skolan i sporthallen. Och nästa vecka är det julshow, tre shower på samma dag! Jisses.. Ska bli skönt när det är gjort. Nu ska jag tigga massage, sen ska jag sova. Är så himla sleten!

Sitter och sjunger med carro. Carrobarroknas! Vi ska gå till ica om en lite stund, och spendera pengar på godis, tjocka..
Nästa vecka är det shower och lucia. Stressande, med tanke på att jag kan EN ENDA låt som är med, jag ska sjunga duett också. Men men, det löser sig väl. I helgen ska jag bara fokusera på att ha roligt. Vi får se hur det går, och vad jag hittar på :)

 

Jag behöver någon, någon som jag kanske redan har som jag inte ser, eller någon som jag aldrig kommer hitta. Det känns tomt, och som om jag inte har nån. Inte på riktigt. Jag älskar mina vänner, det gör jag. Dom få som jag har. Men glädjen som ska sprudla ur mig bara sugs upp i ett stort svart hål och kvar blir alltid bara ilska och tårar. Men jag tycker inte synd om mig själv. Det är ingen som har gjort såhär emot mig, det är jag själv som har gjort det så. Allt började med att jag blev kär. Eller rättare sagt blind. (Kär = blind. Samma sak ungefär). Han var det enda som fanns i huvudet på mig. Jag drogs en bit bort från mina vänner. Skolan gick åt helvete. Men jag var blind. Jag började sakta se igen, och då rasade hela väggen av energi, matlust, glädje, självförtroende, allt! Allt som jag behövde. Hela sommaren var som en pestsjukdom. Inte en minut gav jag mig själv åt att tänka på nuet, och bara leva. Nej jag tänkte på framtiden, vad jag skulle göra för val och hur det skulle se ut och bli. Jag tänkte tillbaka och ångrade massa saker som jag gjort fel och fått dumma konsekvenser. Jag planerar mitt liv och måste vara ett steg före hela tiden, för jag är rädd för att leva. Jag är en antispontan människa som sitter fastklistrad i problem,problem och åter igen problem. Som jag skapar åt mig själv. Det är mitt liv, att lösa mina egna gåtor, och att tänka. Varför gör jag så mot mig?