Jag behöver inte ha hackare som klänger på min rygg, låt mig vara ifred. Jag behöver inte höra om mitt fula utséende, min torra humor, hur dålig jag är på allt och hur många fel jag gör. Eller allt ni kan komma på. Jag ska säga det att ni gör dubbelt så många fel som lägger energi på att säga det till mig. Om ni bara har dåliga saker at säga och tolka av mig så kan ni räkna med att jag fryser ut er. Eller om någon annan har sagt till er att hata mig av någon anledning, vafan? Är ni så svaga att stå upp och inte låta någon annan bestämma över er? Om ni är så arga och hatfulla mot mig då, då är ju det ERT problem för det är NI som är irriterade och arga. Det är inte jag, så varför ska då jag få all skit och få bära allt? Och så vitt jag vet så har jag inte gjort något annat än det rätta, som kanske inte passar sig till alla. Jag ska gå rakt på sak, och berätta..

Jag går inte EN VECKA utan att ha gråtit eller känt mig hemsk. Framför allt ensam. Jag har JÄTTEDÅLIGT självförtroende. Jag tycker det är pest och pina att ens vakna på morgonen, till och med på helger. Nu är det bättre, men i början av terminen hade jag verkligen problem. Och jag är stolt över mig själv som har klarat alla ämnen utan att få underkänt, eftersom jag inte i princip jobbade. Så jag behöver verkligen INTE er som bara hackar och stör. Så LÄGG AV NU.

Det var allt, ha en trevlig dag på er.

Jag har nu börjat räkna dagarna, dagarna tills jag åker iväg. Jag längtar något fruktansvärt, att äntligen åka bort och få se nya människor med ett nytt språk i ett nytt land där allt är främmande. Blått vatten, blå himmel och bara massa färger överallt. Det kommer bli två veckor att släppa allt jag har i huvudet och bara leva, som nyfödd. Jag tänker inte tänka på någonting.

Jag har faktiskt köpt tre böcker. (ppffffftt) Som jag ska försöka läsa. Jag läser aldrig. Aldrig aldrig aldrig läser jag, däremot älskar jag att skriva. De få gånger som jag läst har jag tyckt det varit intressant och läst ut boken på två dagar. Men jag har verkligen aldrig orken att komma igång längre så jag har skitit i det. Det kanske var dumt gjort egentligen, läsa kanske är bra för mig. Men i vilket fall har jag köpt tre böcker som jag har planerat att läsa. Så vi får väl se. 

Det enda jag gör om dagarna är att skriva, eller lyssna på musik. Hur gå det ihop då? Jag vet inte hur det går ihop i huvudet på mig, men om man vill bli låtskrivare så går det jävligt bra ihop. Men för att jobba med musik som jag vill måste man ha mycket annat med sig också, det krävs en hel del självförtroende. Det har jag inget. Kreativitet, och kunskap. Framför allt mod. Jag blir nervös bara jag tänker på allt. Men jag har svårt för att tänka mig något annat att jobba med när jag blir äldre. 

Jag har några val:

1a. Jobba med musik, spelar ingen roll hur. Bara jag får ta del av den.

2a. Jobba med kameran. Filma, fotografera eller vara filmproducent är också ett alternativ. 

3e. Jag vet inte. Kanske något där man får agera själv, som teater. 

Men som sagt, självförtroende och mod. Det som jag saknar. Det är inte lätt ibland, man får försöka så gott man kan. Mer kan man inte göra. 

Hade tänkt skriva mer, men det blir nog lite långt. Så jag avrundar här och sätter mig och spelar "True Colours" på piano istället. Mycket fin låt. För er som inte har lyssnat på texten, gör det. 

Ha det så bra så länge. 

Jag mår bra idag. Jättebra faktiskt. Jag är fortfarande jätteglad över vad jag har gjort idag, jag är stolt över mig själv. Idag gick jag till skolan och jag hade roligt. Jag skrattade jättemycket och njöt av alla roliga stunder. Jag pratade med folk och det var ingen som tittade på mig som om jag var dum i huvet. Och jag var jag. Så otroligt skönt. Tänk att det är det lättaste som finns, men varit så himla svårt. Jag skrattar nästan lite åt mig själv. Älskar livet!

Har kommit hem och tagit kort. Det gick hyfsat, jag hade velat haft mer ljus. Men nu är det vinter och mörkt, då är det vinter och mörkt.

Så, det gjorde jag. Och nu gör jag ingenting.

...............................

Jaa... det var väldigt vad fruktansvärt tråkig jag är nu för tiden. Jag lägger upp ett bättre inlägg när det händer något som är värt att skriva om. Vilket år det nu händer. Välkommen in i min vardag säger jag bara.

Funderar starkt på att lägga upp ett inlägg när jag sjunger, det har jag gjort länge faktiskt. Men, vem skulle bry sig? Just a random person who's singing. Dessutom kan jag inte kompa mig själv eller liknande. Strängen på gitarren har gått av. Möjligtvis om jag kompar mig på piano. Men.. jaja, bara en tanke. En kul grej att göra innan man dör bara, inget annat. Vi får se.

Snälla tolka inte det där som att jag ska dö. För det ska jag inte än på ett tag. :)

Och tolka inte det där hellet fel, jag menar jag ska inte dö. Jag måste bli gammal först, och skrynklig med grått risigt hår och allt det där.

Det blev inte så mycket mer, jag hade tänkt mig att skriva lite längre men glömde sidan uppe. Nu är jag trött, så nu ska jag sova.

Usch vad tråkigt det blev, förlåt. Godnatt!

Jag tycker vi använder orden "Jag älskar dig" för ofta. Vadå för ofta kanske ni tänker nu? Det är väl bra att man säger så? Jo visst, men det är en sak jag inte tycker riktigt stämmer. Om man har varit tillsammans med någon i en vecka, och säger "Jag älskar dig" till den personen.. och sen så bara gör man slut, tre dagar efter. Jag tror fan inte att det kan bli mer fake. FAKE är det värsta jag vet. Man kan ju vara hur kär som helst i den personen, och vilja vara med den jättelänge och ha känslan av att aldrig vilja lämna den. Men att älska någon, "jag älskar dig, men när vi gör slut nästa vecka så gör jag inte det längre". Jag menar..? Att älska någon det är ju så högt upp man kan komma av att tycka om någon, man kommer ju inte högre. Och när man kommer så långt så släpper man den inte, aldrig släpper man den. Visst visst, man kan vara tillsammans med någon, älska den, och sen bryta förhållandet.. Men jag tror INTE att det är lika med: ja hejdå, adjöss, bryr mig inte om dig lika mycket nu. Älskar man någon gör man det för evigt, men kanske mer som vän i slutändan.

Jag tycker bara helt enkelt inte att man uttrycka sig så starkt och sen bara sudda bort allt. Jag tror bara det är en grej man säger, vid korttidsförhållanden. Nu när jag tänker på det så tycker jag det är hemskt. Själv använder jag sällan de orden, och jag säger det inte om jag är osäker, utan bara de som jag vet att jag älskar och skulle ge mitt liv för.

Jag säger inte att jag har rätt. Men jag tror och tycker såhär, och om jag har fel.. Hur fan är det när man älskar någon då?

Nu är jag hemma. Har varit hos Caroline idag, och igår, sov där. Och det var så himla skönt, för det här var första helgen på länge som jag faktiskt "levde". Under alla dessa veckor som jag bara känt mig som en dö sill. Ett offer, dömd till evig olycka och trisdess. Men den här helgen vaknade sillen till liv. *HIGH FIVE*. Jag skrattade, på riktigt. Jag hade roligt, och jag kommer verkligen inte ihåg senast jag hade roligt. Här har jag gått hela sommaren, hela hösten, min födelsedag var en av de värsta dagarna på hela året, jul var åt helvete.. och nu, så bara helgen den 14 - 15/1, så hade jag roligt. Herregud vad jag har saknat mig själv. Den här helgen kände jag inga krav, jag fick göra vad jag ville och jag bekymrade mig inte om nånting! Jag kände mig inte dum eller misslyckad. Jag kände bara att äntligen så får jag va som jag vill. Helt sjukt. Nu vet jag inte vad som händer mer, om det fortsätter bra eller om det skiter sig. Men här ska fan inte fällas mer tårar iallfall, det tillåter jag inte!

    Och tack så mycket Caroline!   

Ha en bra kväll, och för all del ha det roligt med era vänner!

Usch. Det här är inga roliga dagar för mig. Veckan började bra, men blir det bara värre och värre. Januari är verkligen inte min tid, varken i väder, hos bekanta eller i humöret. Får den där känslan av att även om jag ger allt jag har, så mycket jag kan, så kommer det aldrig att gå. Börjar att bli sjuk också, igen. Bättre nu än när jag åker. Känner mig som en skitvän för övrigt också, vet inte om jag ska hålla mig undan eller vara där ännu mera. Allt är bara piss, jättepiss. Vad är det jag gör för fel? Vad är det jag gör som är så himla fel? Jag blir så grinig, och stör mig på allt i min omgivning. Speciellt på överspända fake-ade personer... Blä. Ta det lugnt.

Ska inte säga att jag är mycket bättre, dom har iallfall roligt. Jag är ju bara en nörd, en tråkig en.